Medicinering

Då psykisk ohälsa ofta är förbunden med diagnoser för personer med  personkretstillhörighet    § 1:1 LSS krävs ofta medicinsk behandling i tillägg. Här vill legitimerad antroposofiskt orienterad läkare/psykiatriker inom socialterapin vidga/komplettera ett patologiskt perspektiv (vars övergripande målsättning är att bota sjukdom och dess orsak) med ett salutogent perspektiv (vars övergripande målsättning är att återställa/skapa hälsa) i ett så kallat komplementärt omvårdnadsperspektiv.

Där ett patologiskt (neuropsykiatrisk-) perspektiv på psykisk ohälsa företrädesvis behandlas med psykofarmaka, kemiskt sammansatta substanser för att därmed uppnå ett visst avsett resultat, – men har därutöver ofta även icke önskvärda bieffekter/biverkningar – som av olika grad kan uppstå. Vid ordination av psykofarmaka är eventuella biverkningar ofta väl kända och väl dokumenterade – men måste samtidigt/alltid sättas i relation till vad psykofarmaka kan och vill uppnå.

Där ett salutogent vårdperspektiv vill stödja de självläkande krafterna/processerna för att där återställa/skapa hälsa genom läkemedel framställda ur främst mineral-, växt- och ibland djurrikena – där antroposofiska läkemedel i stort sett saknar biverkningar. (Där även andra terapier kan ordineras i en utvidgad läkekonst).

Här har ett komplementärt vårdperspektiv vid psykisk ohälsa visat sig många gånger framgångsrikt för att minska behovet av psykofarmaka och/eller där så är möjligt kunnat ersättas av antroposofiska naturläkemedel.

All komplementärvård sker självklart alltid efter samråd och medgivande av den boende och/eller dennes godman och den antroposofiskt orienterade läkaren/psykiatrikern.